TRIPTYK

De blänkande fjällen i mina ögon

Ekfras 2. (Baljan, filmen)

Han vänder på tavlorna, fotografierna på väggarna, så att vi inte kan se dem. Han minns helst ensam.

Han finns på duken, den som kallas silver screen.

Och kvinnorna har huvuddukar, ryska mönster, gömda grå bruna blonda hår. Han är inte silver utan askgrå.

Det handlar om ålderdomen. Den unga tappar äpplen ur förklädet.

Den gamle får ett inspelat meddelande, från sin son i staden: Vi har tänkt på dig.

Men den där baljan, du kan inte bada i träbalja hemma, det läcker ut, rinner ut i salongen. Den förnicklade baljan.

Vi ska skaffa en ny åt dig, av blank plåt, så du kan skrubba dig därhemma.

Man bygger ett hus i byn, alla hjälper till, späder lera med vatten, murar väggar med bara händerna. Väggar som står sig bra länge, längre än filmen räcker.

Man reser en staty av krigaren, för alla de som inte fick veta av någon ålder.

En kvinna torkar sig i ansiktet med huvudduken.

Den gamle lägger sig i kistan, han kastar kattungarna ut, den svarta, den randiga. De får bäst gömma sig i höet, de får klara sig nu.

Han lägger sig i kistan för att sova, murar igen ögonen med sina sista sparade mynt och kan inte sova.