TVÅ PAR

In: 07.30

När jag stiger in genom sjukhusets stora entré har jag nycklarna i handen, upplyfta och redo. Med brickan öppnar jag dörren som det står personal på. Först kommer pipet och sedan klicket. Låsmekanismen går igen bakom ryggen. Stegen leder neråt och inåt, mot duscharna och skåpen.

Pipet och klicket, liksom patientlarmen, ljuder i öronen även efter arbetstid. Som när jag ska sova. De har gnuggat sig in i trumhinnorna och genom. De sitter i huvudet nu, i tänkandet.

Golvet sluttar lite, det som leder ner mot omklädningsrummen. Jag använder nyckelbrickan igen. Det andra pipet säger att nu kommer avklädningen omklädningen. I skåpen hänger alla sköterskorna, som civila på galgarna. Utanför sjukhuset klär jag mig i alla färger utom kritvitt. Nu klär jag av alla färger och trär på mig vitt. Tyget låter som papper.

Benen glider ner och in genom de stela bomullsbyxorna. Golvet är kallt och skjortan är pressad. Jag klär mig, knäpper upp och knäpper igen.

Jag åker sedan upp med hissen till femte våningen och kommer in på långvårdsavdelningen med det tredje pipet i ryggen. På mitt skjortbröst finns en rund symbol, den vet min tillhörighet, alla dagar från klockan 07.30.