Inledare

I förra numret tog flickorna över med sina splittrade spegelbilder. Ett stort nummer där skärvorna flög.

Här kommer nu ett litet spegelnummer, om Manlig kroppskultur.

Ett lysande namn | Kroppen har vaknat och tuggat i sig macka med stekt ägg. Den har nästan försovit sig som vanligt. Vaggats av en buss. Av en spårvagn. Den har haft blå skoskydd på sig. Den har solat och hållit en kamera mot solen, blivit ett stativ. Drack kaffe medan en storväxt man i chefsposition tog av bullkransen och sa att ”ni kan också ta om ni vill, konferensdeltagarna kommer inget märka”. Den har filtrerat röklukt genom sig, farlig plaströk som säkert sätter sig i lungorna, sniffat sig till en bränd tennishall. Den var en av de som inte tog. Ingen tog. Den drog vagnar fulla med arkivboxar. Åkte hiss i olika riktningar. Gick trappor upp och ner. Sen bussats hem, säkert varit en skrevande manskropp i kollektivtrafiken. Halvlegat i soffan med stor bärbar dator i knät. Rört på fingrarna och enbart fingrarna. Rent kroppsligt är detta mitt jobb, skriva, börjar kännas klent. Rent kroppsligt har skrivandet aldrig varit mitt jobb och jag tvivlar mer och mer på att det någonsin kommer att bli. Vissa dagar är min kropp en starkare kropp åt en student med svagt skelett. När fingrarna inte knappar på tangentbordet så pillar de på ärr och kvisslor i ansiktet, kroppens sätt att fundera en stund.

Vidare till kartan

ETT LYSANDE NAMN

Inledare