ETT LYSANDE NAMN

REDAKTIONEN Helena Fagertun och Viktor Johansson

KONTAKT red@ettlysandenamn.se

ANSVARIG UTGIVARE Helena Fagertun

Partiklarna i luften, som inte syns. Luften själv, som heller inte syns.

Det är skönt.

Det är frisk luft på landet. På landet luktar luften gödsel.

I staden har någon dött ensam i sin lägenhet och aldrig upptäckts om det luktar så.

Skogen producerar syre som en fabrik. Naturen är den största industrin.

När vi var små sa vi att luften var fri,

och surrade som en fluga framför någons ansikte.

Nyss försvann ett stort passagerarflygplan upp i tomma intet.

Tidningarna skrev om tomma intet. Det går att skriva om.

Vi tänker på fågelmammor och fågelpappor, som spyr upp maskar,

att det är det finaste i den världen, kompostmaskar från blomlandet.

Fågelföräldrar spyr tills ungarna ramlar ur boet, fångas upp av vinden.

Sen spyr man väl luft? När man inte har något kvar att spy upp, när man inte har någon att spy för.

Lergökar, de är ju gjorda av jord, lera, tung gegga,

men låter ändå som luft.

Visslande vindar urholkar jorden, gör den till ett blåsinstrument.

Cigarettfimpar som fortfarande andas på marken.

Vindpinade träd framför oss.

Efter gurlesken och den manliga kroppskulturen kände vi att vi var tvungna att lämna kroppen för ett tag.

Vind för våg.

Ett lysande namn | Att lägga barn på marken så de kan titta upp i trädkronorna och molnen.

Vidare till kartan