ETT LYSANDE NAMN

REDAKTIONEN Helena Fagertun och Viktor Johansson

KONTAKT red@ettlysandenamn.se

ANSVARIG UTGIVARE Helena Fagertun



11/1005

Etisk synt hos Strunge under en syntetisk sætning

i den svarta bibeln det är ingen överdrift

du jammade fint Llamarte Delfín

på artificiella trummor som om det gick en ådring

utan kvisthål. Det ickereella som krympt, något,

det ultraonaturliga som splinten i splitter sen:

att skriva gud och mena hud om det kommer an på tangenterna,

att säga gud och mena ljud om det kommer an på stämbanden,

att bokstavera gud och mena Gremlin University Diaspora

med en huldhetsed till Gary Busey

trots att det inte är förrän i tvåan de sjunger New York, New York,

men till och med en gremlinssättning av Busey här och där

det är så stort allt, Gizmo som John J. Rambo, exempelvis,

allting finns redan och finns igen innan det finns,

tillbaka till framtiden med språket, i New York hade någon

arbetat utifrån samma koncept som jag

helt oberoende, fuck that, båda har vi tryckt vår skit också,

och hemma hann K. Flensmarck före med sin bergmanonani,

så jag fick strimla min, detta publiceras virtuellt så jag kunde

ha kunnat pressa in färger, men allt har redan färg, när även

mitt piss tonlägger alla tillsatsämnen, det krävs rödbeta för att

ändra på det. Utan inbördes ordning: i New York är jag 36 år, bor

i mitt första kollektiv och får mina första gråa skäggstrån;

här finns hårinfärgning som behåller tinningarna grå,

men hur väl går den processen för ett skägg frågar jag

mig men provar inte, tar ett foto på förpackningen ist

ället, ett New York är preparerat irreparabelt: på tio år är ett

område någonting annat, det är inte så konstigt för jag

hinner inte ens över till New Jersey. Och Strunge,

så vad fan, blev bara tjugosju, så vad fan, det var

innan Gremlins två, och debuterade, så vad fan, när jag

föddes, så jag får väl, vad fan, ta det

grå meddetsamma, om det inte vore för att fåror

dykt upp i mitt ansikte, det var kanske något år sedan,

frågetecken, vem tittar så noga på sig själv, annat

än i vagnsrutorna på tunnelbanan, så jag får väl skylla

mig själv om jag inte klinar på lite antiwrinkleantiageing

ur tuben som någon

ställt i vårt badrum, men hur skulle det vara förenligt med

att jag intervjuar gamlingar här som bokstavligen är för döda

för att skriva poesi om tio år, jag får väl vara glad att jag skriver

detta, det är vad jag gör i alla fall, och det borde finnas mer

narration, syntetisk narration, ni vet, och mer av det enda

rätta, jag kan inte släppa

fårorna jag såg speglade i fönstret, jag hatar felvalda skil

jetecken,

jag tål inte att jag fortfarande stavar fel på så många ord,

men det gör mig evigt ung, jag sitter

inte ensam här så jag kan inte skriva

vad som helst om azofärgämnen, om röksmak

på flaska, och så är det en sur tub som vi lekt med: den

kommer att räcka i flera år, flytande koncentrerat godis är skit,

bara så ni vet det, vi har letat efter klubbdoppartoan,

men det är för rörigt att säga nåt om den,

fan nu skrev jag ”nåt” när jag använt något/någonting tidigare

det är som att inte vara konsekvent med sina

ned-

&

ner-

sammansättningar. Människan blir inte

större än så, människan blir inte mänskan,

men växer på tillsatser. Har du

något datum ledigt för att titta på den här

dikten tror du frågetecken komma punkt Ja i

bokstäver funkar allting bättre, därför skriver

jag alltid ut alla siffror så att man kan bokstavera

sig in i trettiosex till exempel punkt Hej du,

jag känner till Skype och sånt men är

inte världen en konstig pl

ats

när man måste passa på att ringa till

San Francisco medan man är i New York.

Jag kan lika gärna vara här för jag fick

ingen biljett till Kate Bush i London,

här stinker namnet Bush angenämt

och manar till glömska.

Kristian Carlsson |

268503

Tillbaka till kartan