Elise Karlsson | Ger snart ut Lonely Planet (Modernista) 3. Snacka om eller baktala poesi som sorgarbete, eller verktyg att bearbeta tragik. Eftersom sorg är en sammansatt känsla skulle jag vilja ge fem diktrekommendationer, en för varje fas i sorgarbetet. Förnekelse: I förnekelsefasen kan det vara bra att använda sig av en dikt som förringar sorgens djupa känslor. ”One Art”, Elizabeth Bishop Förhandling: Ann Jäderlund, ”Benen är pålade på en ljudlös sockel”, ur Rundkyrka och sjukhuslängor vid vattnet/Himlen är förgylld av solens sista strålar. Hela samlingen fungerar väl i ett sorgarbete. ”Jag är här för att tjäna dig nu i din hand/För att öppna ett gap som förhalar din tomhet/Fader jag behöver dig och jag ger dig mitt huvud” Ilska: ”Jag vill hata någon i dag” Jag vill hata någon i dag Jag känner det i benen I solen Jag måste hata någon i dag Det måste regna Himlen måste kyla detta Annars mördar jag nog någon i dag Det handlar inte om hålet i min mage Om värken i min ficka Det är vanesaker Jag ska hata någon i dag Det växer som kål i min strupe Stiger som en eld i mitt hår Bränner i mina fingrar Det måste ut I dag tänker jag inte ge tiggaren något Låt honom också hata i dag Barn behöver inget att äta Låt alla hata i dag Blommor Blommor får inte växa i dag Jag tänker kasta en fajalobi på elden Sparka en hund Inte gå över gatan med den gamla kvinnan Inte skratta med dig (R. Dobru, i översättning av Peter Landelius) Förtvivlan: W. H. Auden, gärna i kombination med begravningsscenen i Four Weddings and a Funeral. Accepterande: T. S. Eliots Four Quartets sätter allt i perspektiv, till exempel ”Burnt Norton” med avslutande raderna: ”Ridiculous the waste sad time/ stretching before and after”. |