Elise Karlsson
| Ger snart ut Lonely Planet (Modernista)



3. Snacka om eller baktala poesi som sorgarbete, eller verktyg att bearbeta tragik.


Eftersom sorg är en sammansatt känsla skulle jag vilja ge fem diktrekommendationer, en för varje fas i sorgarbetet.

Förnekelse:
I förnekelsefasen kan det vara bra att använda sig av en dikt som förringar sorgens djupa känslor.
”One Art”, Elizabeth Bishop

Förhandling: Ann Jäderlund, ”Benen är pålade på en ljudlös sockel”, ur Rundkyrka och sjukhuslängor vid vattnet/Himlen är förgylld av solens sista strålar. Hela samlingen fungerar väl i ett sorgarbete.
”Jag är här för att tjäna dig nu i din hand/För att öppna ett gap som förhalar din tomhet/Fader jag behöver dig och jag ger dig mitt huvud”

Ilska: ”Jag vill hata någon i dag”
Jag vill hata någon i dag
Jag känner det i benen
I solen
Jag måste hata någon i dag
Det måste regna
Himlen måste kyla detta
Annars mördar jag nog någon i dag
Det handlar inte om hålet i min mage
Om värken i min ficka
Det är vanesaker
Jag ska hata någon i dag
Det växer som kål i min strupe
Stiger som en eld i mitt hår
Bränner i mina fingrar
Det måste ut
I dag tänker jag inte ge tiggaren något
Låt honom också hata i dag
Barn behöver inget att äta
Låt alla hata i dag
Blommor
Blommor får inte växa i dag
Jag tänker kasta en fajalobi på elden
Sparka en hund
Inte gå över gatan med den gamla kvinnan
Inte skratta med dig
(R. Dobru, i översättning av Peter Landelius)

Förtvivlan: W. H. Auden, gärna i kombination med begravningsscenen i Four Weddings and a Funeral.

Accepterande: T. S. Eliots Four Quartets sätter allt i perspektiv, till exempel ”Burnt Norton” med avslutande raderna: ”Ridiculous the waste sad time/ stretching before and after”.