Extraliv

2008 dog poeten Bill Larsson, bara 31 år gammal. Dikten nedanför har på något sätt inspirerat hela Game Over, där finns undergången, arkadspelen, extraliven. Bills dikt är myntet jag stoppar i GameOver.

*

du tar upp myntet
från den dödes hand, stoppar
i automaten

Bill Larsson
(08/071977 - 14/12/2008)



I Game Over finns också dikten Lyskompisarna, som handlar om en annan sida av det där myntet i den dödes hand.

Lyskompisarna

*

Ligger under sängen med ficklampan i munnen,
skruvar upp The 100 world story.
Du vågade aldrig
men jag ska kolla hur spelen ser ut inuti,
vi drömde mycket om det, kanske bygga om banorna,
kanske fuska oss odödliga.
Secklar in i batterisockeln, det bränner på tungan.
Små hår flimrar till och försvinner,
nanoflammor klämmer sig in under dörrspringor.
Kartan är inte bara en karta över själva pappret den ritats på,
det går att se längre än så.
Du kunde ha fyllt sexton år.
Vi bröt aldrig upp kassetterna för att plocka stjärnorna,
men warparna kanske funkar utanför spelen.
Dörrspringor funkar,
mellan årsringarna ligger ett gömt fält eld.
Så många tårtljus att trädet glöder inifrån,
tänds till en papperslykta
när jag springer i det glappande eljusspåret flera år senare.
Pappa säger att termiter kanske glöder av födan, som mareld,
eller att stammen är en holk för lysmaskar.
När du och jag var små hade alla lysmaskar, eller lyskompisar,
ett plastdjur man laddade mot en lampa att bli självlysande.
Stod i garderober mörka som kistor, träd,
tränade på att sakta försvinna.

*

Jag blåser andan i kassetten enligt vår gamla ritual
och pluggar in den i trädet. Några barn skolkar varje dag
för att spela bort sina liv, till dig.