Fotograferna

I Klara Källströms fotobok Gingerbread Monument hittas fler spelbara karaktärer som tycks vara kompatibla med Game Over.



Fotograferna

Blixtar adderar ljus, sätter igång trädets fotosyntes om natten. Avtryckarfingret skjuter lufthål i bilden, hål för ljus att sippra in. Fotograferna förevigar det som bara kan existera för stunden. En snögubbe, en folieblomma tappad på golvet, en biltur med en urna, ett pepparkaks-monument.

*



*


Om vi föddes för tjugotvå år sedan och fortsätter,
låt oss vara ett tag så kommer vi på ny romantik,
lämna oss att fastna i den sista solen.
Bilda vitaminer och låta håret växa.
Nej, vi har inte lampor och batterier att göra det en annan dag.
Springer och sparkar på gatlyktorna,
nio månader efter det stora strömavbrottet kommer nya ungar.
Några håller släckt för deras skull, låter håret torka över natten.



*

Du ger blod men får järntabletter efteråt,
får kaffe att pumpa men du kräver inget diplom för skatt.
Plåten som förvreds om låren byts ut till gips,
det som är vitt ser renare ut, ser ut som korall.
Vi smyger genom bilskroten och pallar souvenirer,
du vill hålla i örhängen och bitar av jeans,
psyka alla kraschare du räddat att glömma sina tackkort.
Du rodnar bara och hjältar rodnar inte.
Du gör mig till någon välgörenhet,
istället för att betala tillräckligt med skatt.
Ritar på en karta tills du nöter dig genom papperet,
det ser ut som blodpudding men är gammal lava,
kanske samma sak. Det är perfekt,
där går inte ta kort ens med himlablixtar,
ett svart brevinkast som äter vykorten.
Jag vet ett ställe dit inga bilar når.



*


I femman miste min klasskamrat högerarmen i en bilolycka,
någon räckte upp sin hand och frågade om armen blev en ängel,
en vinge. På vägen hem gjorde jag snöänglar med enbart en arm.
Kommer det som står kvar när vi gått
tolkas som riter, som religion?
Vi vill ju bara ha stumpar som fäster i himlar, fåglar, små små urnor.
Räck mig fimpen, jag vill röka filtret tills inget skydd finns kvar,
jag vill röka himlen till aska och inget kan skydda mig.
Snöflingorna fastnar fortfarande inte på bild,
i kamerablixten fäller de en skylande gloria,
fäller kanske mer ljus än vad som egentligen finns.
Ute i parken går man i cirklar för att samla sig,
det finns de som tror på pärlor,
att man kan rulla sig mot elementen för att pärlas till dem.



*


Det finns ett barn som gnider två frukter mot kinderna,
ballonger mot håret under bar himmel.
Det finns inget tak att docka mot
men några äppelträd på andra sidan jorden.
Om fåglar tar i saker
så tar de aldrig i marken och ledningarna samtidigt.
Om man kan palla natt
så kan man det bara i love songs.
Du får välja.



*


Du ska få glasögon och man riktar lampan rakt in i ögat,
tvättar dig. Vissa bilder är helt vita men skriker.
Du drömmer om glas så tjocka att mina kläder röntgas,
du drömmer om en styrka som kan penetrera mig,
knulla mig ut och in till himlen. 
Även om vi inte tror på någonting
vill vi ändå falla baklänges i floder,
Reclaim heaven som står det på din pin.
På vägen hem kör vi på en hjort,
de fastnar i billjusen men handlar inte om andlighet.
Låser sig bara som du gör när man sätter en bebis i din famn.



*


Snön är hundra äggkartonger i vår replokal.
Måste fota dig när du fotar solljuset.
Är det gryning eller skymning, börjar eller slutar allting med mig?
Om jag håller handen för linsen kanske jag pajar ett helt kretslopp.
Kalla oss båda pretton isåfall, du tänker köra ikapp dagen med en snöskoter.
Säg svart ö igen, säg svart spegel,
säg någonting så vackert att man dör,
eller i alla fall somnar.
Så att vi kan börja om från scratch.
Fast snön är milsvid trängs vi ändå i samma sovsäck,
skotermotorn överhettad till vår lägereld.
Kommer vi värma händerna över domedagen också,
stå och ta kort som värsta turisterna?



*


Vi ställer inte ut kastruller för att fånga regnet,
men tämjer saker utifrån att pynta matbordet.
Väg inte på stolen, den kan bli vild igen, bli träd igen.
I en monter testar maskinen fåtöljer,
det ser mjukt ut och vi blir avundsjuka.
Vänta, kopplade vi en varg till en lyktstolpe?
Lät vi dockor krascha alla bilar?
Vi hade ju svarvat slagträn.



*

Du bygger en kamera med solceller,
den måste laddas en timma för en enstaka blixt.
Fartygen plöjer in bland de nedsläckta höghusen,
du sparar en fyr och hösten sminkar sig hårdare för att försvinna,
typ som vi men klär vi verkligen i jord?
Bränn av tusen blixtar när jag bara solar.



*


Minnesmonumentet smulas sönder när vi reser det,
så att fågelhänder spricker fram, lysande mot köksväggen.
Våra händer är formade efter skuggfigurer,
efter skatorna mot vittvätten,
efter vad vi vill göra med dem.
Om tusen år kan jag ta i dig som himlen,
ta i dig som fåglar lämnar flygplatsen. Men tills dess,
glöm mig är du snäll.



*

Det är tyst såhär innan allting kraschar, börjar om.
Det vi hittar på marken är skatter även innan vi hittat dem.
Vi delar en kockla jord som en redan utslagen blombukett.