ETT LYSANDE NAMN

kör  filmen  baklänges, när spegelbilden krossades

en nyckelflicka kröp  ur  den  med  hårman


Sa;  mata mig med  ögonbladpupillpistill från  rosen  där

jag ser igenom allt   balkongräckena  riste

delar  ansiktsbladen  vid den maskbruna benan
 
 sår-över skärvorna med strävt  krusigt  hår  hon växer över speglarna växer och växer

 ur  de  öppna  röda ögonen  sticker tungan mot min rosentopp
 
 sim  salabim   Jag stänger  kronhanden  när jag vill

kroppen  hårar  som  de mjuka kropparna  hund nalle  när  rosen slår ut i handen
 
(ett ras av hår) född   vilar

vad jag blir glad  för  min  skull  min silkeslena mun talar  Om  för  dig

hur vi ska göra  nu   Jag rispas

ända in i själen  knopparna  på  fingertopparna  luktar och luktar av oss

talet  orden  ljuden genom blomkalkar   Rosor  som  trumpetar

hon klättrar genom  rosbladen  och    går rakt igenom  spegelgallren  gorillaljud

ha!  bara småsår sårskorporna blodet  glimmar  på  benen

bakom parasollen  pratar vi  in våra röster under tröskeln  den  roshåriga  skuggteatern

vågar  du  gå  där  den skriften slår ut  Taggvända rosenhud

vi  klättrar  uppför  väggarna  vet  inga  gränser jag  taggar  inte  ner  för  dig

 –du  känner  ju mig hur jag alltid  balanserar  över  till  ditt  hus  på  räcket

hoppar in   så  smidig   så  stark   slängde mig  i  en  ros såklart

 mina  klor  klänger  vässade   vi  möts  på  nytt  och  pånytt  där
 
under rosmånens  hårboll  killar vi varandra under fötterna  flyger som dun

Elisabeth Berchtold | utkom med diktsamlingen marialucia 2012.