Gisela Fleischer | När jag var liten lekte jag med Barbiedockor. När jag blev tonåring började jag skämmas för det. Flickighet blev något fult – jag var ju faktiskt en politiskt medveten feminist.
Jag tog mina gamla dockor, skar av dem benen, brände dem, målade mängder av perfekta blodfläckar runt skotthål i deras huvuden. Nu skulle de dö.
Samtidigt smygälskade jag babydollstilen – en välbehövd flickighet mitt i all grabbig grunge som jag också omfamnade med hela mitt väsen.
Nu är jag 32, och jag har båda delarna med mig. Lent, strävt. Argt, gulligt. Inget ska behöva vara fel, inget är heller rätt. Så länge det är ärligt.
När jag inte skapar egen konst så visar jag andras konst för barn och ungdomar.