namn
ser du mig nu kan du se mig framför dig nu ser du denna passiva slappa kropp som är min ser du mig ser du hur passiv jag är om en kropp är tillräckligt passiv är det en flickkropp då om jag ligger här i badkaret i all evighet tills vattnet gör min hud fullkomligt gräddmjuk och mina muskler obrukbara med munnen lite öppen lite svagt skär av ett gammalt läppstift om jag ligger här för evigt med det naiva leendet och knarksorgetinder i blicken är jag en flicka då.
mamma. hallå? mamma? mamma hör du mig? ja hej.
hej. nej… jag är inte hemma nu… nej… jag är på väg. på väg hem. har
varit och köpt lite mat bara så nu ska jag hem igen… vadå sent…
herregud det är väl inte sent… nej men ja jag vet jag vet att det här
inte är den bästa tidpunkten men vad fan kan du inte bara… jag behövde
bara handla lite… mamma jag är en vuxen människa jag kan ta hand om mig
själv även... var det därför du ringde? för att berätta att jag bara
borde stanna inomhus? för alltid? jag har ingen assistent mamma för vi
kom överens om att det inte behövs… eller att det är bättre om… nej det
är inte så mycket folk ute. nej de tittar inte på mig… mamma sluta nu…
de tittar inte de bryr sig väl inte… sluta… säg inte sådär. nej men säg
inte så bara. att du är orolig för mig. jag behöver inte det. jag
behöver inte att du ringer mig såhär som nån jävla stalker… jag orkar
inte med dig nu jag orkar inte din kladdiga gråt… jag orkar inte det
här… fan… bara lita på att jag… att jag fixar det… sluta. sluta nu. nu
är det slut. du. vill du veta vad jag har på mig? syrrans gamla
klänning. den blå med den lilla kragen. du vet? hon gillade ändå aldrig
den här klänningen. hon gav den till mig… tror nästan det var den enda
klänning hon ägde… hon hade ju aldrig på sig den ändå. av logiska skäl
antar jag… det är mitt i hösten men jag har inget mer… än den här
klänningen… på mig. snart hemma nu… jag har låtit mitt hår växa ut...
det är ganska tunt men det har blivit rätt långt nu i alla fall och
ganska ljust. nästan blont. jag tänker på maskrosor… att det inuti dem
finns liksom som en vit gegga… inne i deras kroppar om en öppnar upp
dem… som vitt blod som blod av socker jag brukar tänka det… att mitt
blod också är så… sockrigt… att om någon öppnade mig skulle jag vara
alldeles vit inuti… helt gjord på socker… helt igenom… nu är jag hemma
igen. ska bara… ta av mig skorna… det fanns en spegel här i hallen
förut men den har jag tagit bort… ingen vettig människa skulle väl ändå
vilja spegla sig såhär när en precis kommer in utifrån… med allting i
oreda… oj det är… det är alldeles blött mellan mina ben det är… mina
trosor är fulla med blod… jag blöder. rött inte det minsta vitt. de här
trosorna måste jag ta av mig… verkar inte ha fläckat klänningen i alla
fall… om du hör mig lite dåligt nu liksom lite lägre så är det för att
jag har lagt ifrån mig telefonen… för att kunna ta av mig det här…
blöta… drar de här trosorna över låren nu drar dem ner över vaderna och
slänger dem på golvet… de kommer kanske fläcka mattan…
mamma… det kommer lite rött ur mig på golvet… mina händer är svettiga
mot min svala hud. jag tycker om det. här inne... det luktar hallontvål
och mens... andas in. andas in lukten av det som är jag… håll det kvar
en stund… det fräna och det söta… det… det kan vara svårt… det kan ta
ett tag… att erkänna… begäret… jag är i badrummet nu ingen spegel här
heller... har brutit den ur väggen… jag lägger mig i badkaret. fyller
det med varmt varmt vatten...
blundar… tänker… att… om jag pressar telefonluren tillräckligt nära
mitt flammiga svettiga ansikte kanske du kan höra det… höra att jag
blundar… badkaret fylls… lite… i taget… det här vattendånet … min kropp
blir så varm och mjuk… min fitta… blir mjuk… i det varma vattnet…
med dessa hallonläppar i ansiktet jag måste vara det vackraste du kan
tänka dig… den kantiga hakan… den långa nacken… de väldiga nyckelbenen
mitt på den magra bröstkorgen… min våta avslappnade kropp… som om jag
precis blivit knullad och lämnad här tippad framåt på sidan med hela
den hängande skölden nere som en lossnad sårskorpa… om du såg mig nu
mamma skulle du börja gråta… du skulle gråta för att jag är så vacker…
jag är så mycket vackrare än du någonsin hade kunnat hoppas på… jag är…
jag är vackrare än ditt huvud ditt hjärta ens kan förstå… jag är som
ett främmande språk… för dig och du kan bara ana… om du såg mig nu… du
skulle få svindel för du skulle förstå… att det du kan se bara är en
liten glimt av det mitt uttryck egentligen omfattar… jag gråter… vid
tanken på min egen skönhet… jag är så fullkomlig nu. just nu… är
allting… helt… perfekt… jag är så lycklig nu. och jag… jag har alltid
vetat. alltid. du planterade in det där namnet i mitt huvud. namnet som
aldrig var mitt flätade du in med dina övertygade fingrar. och sen ljög
du du sa att det hade funnits där från början. kanske trodde du
faktiskt på den där skiten själv jag har ingen jävla aning… men det
där. det spelar ingen roll nu… för här… just nu… är jag lycklig. så
jävla lycklig. såhär lycklig har en människa aldrig setts förut… jag
kryper upp i badkaret. knäna mot hakan. de vita halvmånarna mot mina
läppar. huvudet sänkt. kysser försiktigt. blöt hud varm grumlig. hettan
i huvudet. avdomning. det är inte ens ilska längre det kan inte vara
ilska längre efter så lång tid. det måste vara någonting annat…
äntligen… det måste vara… skönheten… den här hettan som stiger från
mig... inte från vattnet från liksom inifrån… slår till längst inne och
stiger uppåt utåt längs med mig… och jag... jag har den här hettan och
det är ett bevis…
kanske klent men det enda jag har… och jag... jag är så jävla vacker…
jag är så vacker att synen av mig svider i mina egna ögon… jag kan inte
titta jag blundar… händerna över ansiktet varma våta klumpiga händer
över ögonen… jag strålar… jag strålar alldeles för starkt… jag lägger
mina händer om fittan… mitt fittblod min kropps blod min… kropps…
varma… löfte… tittar på handen men vattnet har sköljt bort blodet. syns
inget nu jag ligger i mitt fittblod det omger mig. luktar på handen.
luktar ändå… svagt fränt och sött… som det ska… som bränt socker… får
mig att tänka på… pärlörhängen tappade i… lera… citronfjärilar som dött
i tjära… gammal… mjölk och sorgsna… läppstifts… tänder. slickar av
fingrarna ett efter ett… suger långsamt tag om fingret… låter tungan
leka… det är en målmedveten tunga… den vet var den ska… jag är… jag är
en stor flicka nu. och det… det är inte den här kroppen om det är det
du tror. att den är frånstötande. att jag får äcklade blickar på mig.
att jag får händer över mig händer som känner över min kropp för att
försäkra sig om att detta undflyende material inte blir mer begripligt
för att det går att kyssa dit ett blåmärke. ditt saliv på min hud
kommer inte att få dig att sova i natt. jag kommer alltid att vara en
sammansättning tecken som övergår din förståelse och lämnar dig i
dysfori.
