En hjärtansröd brevväxling om Kariflickorna, flicklekarna och handväskan som svämmar över av löv
Från: Helena Österlund
Till: Maria Margareta Österholm
Datum: 12 april 2013
Bästa MM,
det var inte förrän jag tidigare i år läste om din avhandling Ett flicklaboratorium i valda bitar som jag för första gången såg ordet gurlesk och blev nyfiken och ville veta mer. Nu har jag möjligheten att samtala om de skeva och litterära flickorna med dig, och mina inledande frågor blir: hur skulle du beskriva det gurleska, vad tillför begreppet och finns det någon gurleskflicka som du ömmar lite extra för?
Med varma hälsningar /Helena
Från: Maria Margareta Österholm
Till: Helena Österlund
Datum: 13 april 2013
Kära Helena
Jag är väldigt glad över att få samtala om gurlesk med dig. Över att det är fler som vill och kan prata om henne nu, utanför avhandlingsbubblan som jag äntligen är ute ur. Det är fint att det finns en framtid för gurlesk utanför de rosa bokpärmarna och att hon inte bara behöver dras med mig längre. Inte för att hon var min från början, hon uppstod i många flickrum, på gator, scener och i texter ungefär samtidigt, i slutet av förra årtusendet. Inte en movement men ett moment, som mynterskan Arielle Greenberg säger. Det var något hon såg i den samtida amerikanska poesin, något som jag och många med mig såg i den svenskspråkiga litteraturen. Greenberg valde ordet för att det lät som sånt som gurlesk kommer ur: riot grrrls och grotesk. Jag brukar säga en sammangyttring av feminism, femininitet, gullighet, äckel och överdrift.
Eller om jag är på det humöret:
Butler och rosa tyll. Den kvinnliga grotesken på prinsesskalas.
Queer femininitet är guldtråden insydd i kjolen.
Första gången jag hörde ordet gurlesk så visste jag direkt vad det betydde och att det var ord för något som jag och många andra gjort och tänkt åtminstone i tio år, i skönlitterärt och akademiskt skrivande, i skarvarna däremellan, i läsandet av författare som Monika Fagerholm, Berny Pålsson, Malin Lindroth, Eva-Stina Byggmästar, Kathy Acker och Nina Hemmingsson. Bara för att slänga ur mig några av många namn. Gurlesken är ord för en viss feministisk estetik som finns i dig och mig och många andra. Eller vad tycker du? Att gurlesken tillför något till ett feministiskt, hyfsat teoretiskt samtal om estetik är ju en sak. För mig har det även fungerat som en form av uppmuntran till flickaktigheter, babbel och trosor i det skönlitterära skrivandet. Hoppas jag. Tillför gurlesken något i ditt skrivande?
Jag ser givetvis också risker med detta benämnande. Att det blir tjatigt och tråkigt och krävande och ointressant att sitta med en stor gurlesk etikett över sig. Men vi får väl se.
Mitt hjärta ömmar för alla gurleska flickor! De tar olika steg i den skeva koreografin och geografin.
Mare Kandres Aliide som försöker styra ut sig i flickaktiga kläder för att dölja sitt inre monster.
Träskvarelsen Lilla Kräk som skamstrategiskt dricker kiss på mellanstadiediscot i en novell av Malin Lindroth.
SannaMaria, Doris, Sandra, Franses i Fagerholmska världar. Deras egna verksamheter, de behjärtansvärda projekten. Jag misstänker att vi kommer att återkomma till dem.
Men vi måste prata om Kari. Min Kari, i Diva-land, som lär sig tala igen med hjälp av en bandspelare, som talar så korrekt att det blir skevt, vars hår ringlar sig ner utefter husväggen medan flickorna och pojkarna klättrar i det, som är ett orakel som ska förvandlas till fjäril men istället flammar upp i en telefonkiosk och blir ett helgon för pussochkramfåglarna. Din Kari. Det klack till lite i mig när jag såg titeln på din nya bok. Finns det ett släktskap? Om inte från början så kanske som efterhandskonstruktion?
Hjärtliga hälsningar
MM
Från: Helena Österlund
Till: Maria Margareta Österholm
Datum: 14 april 2013
Maria Margareta,
jag är så glad för det här påbörjade samtalet! Det jublar i mig på grund av det!
För mig är det gurleska så nytt, jag visste ju inte ens att definitionen fanns förrän bara för en kort tid sedan. Men nu. Nu finns det i mina tankar. Och även din användning av skevhet. De skeva flickorna. Jag tycker så mycket om den benämningen. Det är så mycket som ryms däri. Och sedan jag ställde de inledande frågorna har jag nu läst din avhandling och det var glädje i mitt hjärta medan jag gjorde det. Tänk, tänk att det nu finns begrepp och ett sammanhang för de där flickorna som jag tycker så mycket om och som har betytt och betyder så mycket för mig. Vissa av dem har jag inte träffat förrän nu i din text, andra har jag mött vid ett flertal tillfällen och några var det mycket länge sedan sist. Inger Edelfeldts Kamala läste jag för många år sedan, det gjorde mig omtumlad och efter det har jag av någon anledning inte återkommit till henne, men din avhandling fick mig att gå till biblioteket och låna hennes bok. Mare Kandres flickor har jag umgåtts mycket med. Jag vill hela tiden tillbaka till dem, lära känna dem mer. Monika Fagerholms flickor känner jag däremot inte alls men jag tyckte mycket om att få läsa om dem i din avhandling. Om deras viktiga lekar. Så Fagerholms Kari är en ny bekantskap för mig. Och jag måste tänka efter om det finns ett släktskap mellan hennes Kari och min. Jag tycker om att tänka att de som har samma namn också har någon form av släktskap. Jag tror att du bättre kommer att kunna avgöra om de har det eller inte, jag kan inte riktigt se min Kari med en utifrånblick. Men jag tänkte mycket på min Kari när jag läste din avhandling. Tänkte på att hon är en av de skeva flickorna. Jag vet inte om hon är gurlesk, är hon det? Och så undrar jag vad det är för skillnad mellan de gurleska och de skeva flickorna? Är alla skeva flickor också gurleska? Är alla gurleska flickor skeva?
Jag vet ännu inte om det gurleska kommer att tillföra något i mitt skrivande, men det har än så länge tillfört något i mitt läsande.
Jag har ännu inte läst din romanflicka, den unga F. Är så nyfiken på henne, vill du berätta något om henne innan jag ska träffa henne?
Röda och rosa hjärtan från Helena
Från: Maria Margareta Österholm
Till: Helena Österlund
Datum: 22 april 2013
Hej
Förlåt den tidsmässiga luckan i brevväxlingen. Har rest österut över havet och pratat om Fagerholmsk gurlesk men nu är jag hemma igen. I Helsingfors köpte jag ett halsband med orden KILLERBARBIE som jag hängde på min rosa handväska. Tyvärr sprack det i två efter bara någon dag. Ska försöka limma ihop. Har även börjat på din Kari. Jag gillar hur den breder ut sig och tvingar en att fortsätta med sitt oradbrutna, sina omtagningar och meningssnår. F gör ju också så om än inte lika konsekvent. Jag tänker mig att det är ett grepp som skulle kunna läsas gurleskt. Det handlar om överdriften. Att ingen av alla gurleskens delar i sig utgör henne om inte överdriften finns. Våra båda Kari befinner sig också i texter som pratar och pratar utan att säga så mycket själva. Vi får prata mer om det när jag hunnit längre och du kommit hem till F.
Gurlesk är en ganska ny bekantskap även för mig. Fast det känns som jag känt henne länge. Sådär som det kan vara med bästisar, du vet. Jag hörde talas om gurlesk ungefär halvvägs in i avhandlingsarbetet och det var ögonblicklig förälskelse och igenkänning. Det var ju liksom DET jag hållit på med hela tiden, i läsande, skrivande, forskande. Och på den vägen var det. Vad det nu var för väg. Gurleskens förhållande till skevheten skulle kunna bändas åt många håll. Kanske skulle jag säga att gurlesken alltid är skev men att skevheter inte alltid är gurleska. Men att de allra flesta skeva flickor givetvis gurleskar sig. Skev är ett teoretiskt begrepp och gurlesk en estetik skulle jag kunna säga och sen skulle jag säga tvärtom och bådeoch. Gurlesk kan också vara så mycket mer än det jag gjort i avhandlingen. Till exempel har hon mycket mer att göra med sexuellt begär och snusk än vad jag tog in i just det här flicklaboratoriet. Jag hoppas på att kunna fortsätta blanda och ge, smaka och skaka, baka större gurleskkaka ochsåvidare. Och är glad att du och många andra hjälper till nu. Den unga F är till allra största del skriven innan gurlesk kom in i mitt liv så det återstår ännu att se vad hon kan göra med mitt skrivande. Det är också underligt att ha ett ord att fylla och jag undrar vad det kommer att göra med alla oss som stiger in, bjuds in under den gurleska kjolen, omsluts med eller mot vilja och bättre vetande. En del av mig tjurar och säger klarade vi oss inte bra här redan förut utan namn en del av mig säger ja och ja och ja och ja till att äntligen ha ett namn, till rätten och begripligheten som också kan snäva in, som går att tröttna på och förälska sig i. Jag vet. Jag vet inte. Har du något nytt skrivande nu? En tanke på ett? Gör gurlesk något där? Bekräftar, provocerar, klargör, stör, förför?
Glitterhjärta och finlandsbåtschoklad
MM
Från: Helena Österlund
Till: Maria Margareta Österholm
Datum 23 april 2013
Men wow, vilket fantastiskt ord, förstår att det måste ha varit förälskelse när du fann KILLERBARBIE, men uselt med usel kvalitet! Jag förstår vad du menar med att du med en gång förstod vad gurlesk var (även om jag själv inte upplevde det på samma vis), att du inte behövde lära dig något om det för att förstå det. Och jo, det är ju det där med vad begrepp gör. Dess fördelar och nackdelar. Slutar det gurleska upp med att gurleska sig om begreppet finns? Blir gurlesken rumsren på grund av att den har fått ett namn, måste flickorna fly därifrån då och finna nya namnlösa platser att vara på? Eller öppnar det istället upp för att viktiga texter ska kunna bli skrivna? Ger det en förståelse som kanske inte tidigare fanns?
Finns det några citat som du tycker ger en ingång till hur gurlesken låter (förutom ordet KILLERBARBIE)? Vad skulle du säga är det som gör gurlesken feministisk? Och finns det exempel på litterära flickor som varken är skeva eller gurleska? Vilka är de och vad utmärker dem?
Imorgon bär det av hem, då ska jag äntligen läsa F som ligger på hallmattan och väntar på att bli läst!
Från: Maria Margareta Österholm
Till: Helena Österlund
Datum: 24 april 2013
Jag tänker mig att gurlesk är ett barn av sin tid och sitt rum, av att bli skriven av vissa kroppar, och därför finns det en oändlig mängd litterära flickor som inte är gurleska, som inte har något intresse av det eller har roligare/hemskare saker för sig. Antagligen känner jag inte till dem eftersom jag är i min tid, mitt rum och min kropp, som är blond och rosa, som dessutom skrivit en avhandling inriktad på skeva flickor i svenskspråkig samtidslitteratur. Antagligen är de subversiva på något helt annat sätt som jag inte ögonblickligen skulle träffas i igenkänningshjärtat av. Eller så skulle jag det. Sen är jag inte den som inte gärna är glatt anakronistisk och nomadisk men jag överlåter åt andra att fundera på gurlesker som bor nånanannstans eller i ett annat århundrade, hur och om hon springer ur olika kroppar. Tänker att hon sväller bättre om vi är fler. I flicklaboratoriet var en viktig poäng att gränsen mellan skeva och Riktiga flickor, i de böcker jag skriver om och kanske nästan jämt, ständigt överträds, veckar och vecklar sig. Det betyder inte att det också finns en massa böcker därute som inte gör något roligare/hemskare med femininiteten än att normera den. Men jag har inte skrivit om dem, vilka de nu är. Och det finns alltid mothårsläsningar som gör något roligare/hemskare.
Förutom grotesk och riot grrrls, som Arielle Greenberg, ljudade fram gurlesk ur tänker jag att hon låter som råttBunny, en MariaLucia, av fotomodellängd och alltid hungrig som en Diva dockjävel ett mjukisdjur (holocaust pastellus) till sängs/skogs och krogs i Mumieland. Hennes käft är fylld av tänder och tid. Hon säger: ”Vi lovar varandra att a) inte bli journalister när vi blir stora, att b) inte leva våra liv som en citatförteckning med tonvikt på korrekt återgivning av citaten och den som kommit på citaten, för vi ska inte citera, vi ska leva det.”
Vi ska bli gurillakrigare när vi blir stora. Träskdrottningar. En papperspåse med en varg inuti. RosRosa.
Kära brevvän, vilka citat gillar du? Hur känner du inför det rumsrena och det feministiska? Inför risker och möjliga förståelserum? Jag är så ingyttjad i gurlesk efter allt detta avhandlingsskrivande samtidigt som jag tänker att det är så mycket jag inte vridit och känt på.
MM
PS Jag lagade KILLERBARBIE med klister.
Från: Helena Österlund
Till: Maria Margareta Österholm
Datum: 25 april 2013
Oj, jag vet inte om jag kan gurlesken tillräckligt än för att kunna plocka ut några citat. Än så länge vet jag inte riktigt hur den låter, men tack vare dina citat så vet jag nu lite mer om hur den svänger. Detsamma gäller frågan om gurlesken och feminismen. Men är det så att gurlesken och feminismen hör ihop därför att flickorna ifrågasätter det feminina, att de vill skapa sig en egen femininitet som inte har att göra med att göra sig ofarlig och till ett objekt, utan att istället vara ett subjekt med tänder? Att de gurleska flickorna har handväskor med stilettknivar i? Eller har jag fått det hela om bakfoten?
I ditt förra brev frågade du om jag har något nytt skrivande. Jag försöker för tillfället att ta mig in i något nytt men det kommer nog att ta ett tag så jag har ingen aning om vad det kommer att bli. Spontant tänker jag att jag nog inte på ett medvetet plan kommer att befinna mig i gurlesken men att den ändå antagligen kommer att finnas där på något vis. Det är ju så med inspiration som går rakt in i hjärtat, den går det inte att komma undan. Och jag tycker om att det är så, att all den samlade inspirationen, från alla möjliga olika håll finns med i det som sedan skrivs. Är du inne i något nytt skönlitterärt skrivande? Finns gurlesken i så fall med dig i det?
Jag har slukat litterära flickor de senaste dagarna. Mumieland, Kamalas bok och Den amerikanska flickan. Jag tänker mycket på Fagerholms Doris och Sandra. Hur allvarliga de där lekarna är som de leker. Hur de vill vara kvar i de där lekarna och inte behöva bli vuxna. Att det vuxna verkar trist i jämförelse med det de är med om. Samtidigt är det framförallt att vara vuxen de leker kring. Vad tänker du om deras lekar?
Alice i Underlandet är en av de viktigaste litterära flickorna för mig. Hon finns hela tiden med mig. När jag skrev Kari så tänkte jag att hon var min Alice. Vad är din relation till Alice?
Att höra ordet gurlesk väcker bilder, jag ser framför mig en skär elefant som kräks röda och svarta hjärtan i ett slemmig och grönt kladd. Vad ser du?
Tack för F, boken låg och väntade på mig när jag kom hem igår.
Från: Helena Österlund
Till: Maria Margareta Österholm
Datum: 27 april 2013
Jag vet att det inte är min tur att skriva men kan inte låta bli att skicka dig ett brev ändå och tacka för samtalet som du Aylin Bloch Boynukısa och Johannes Göransson hade idag om gurlesken på Textmässan. Jag börjar nog få lite klarhet kring begreppet nu. Att det är en estetik som främst återfinns i litteraturen. Att den handlar om flickan som vägrar att växa upp. Att den handlar om flickan som vill vara i det feminina på sitt alldeles egna vis, att hon gör det genom att vända ryggen åt det som är kvinnligt på det sättet som anses vara det rätta för en flicka som sedan ska bli kvinna. Att flickan själv bestämmer vem hon är och vem hon ska bli, att ingen annan ska komma och göra det åt henne. Du berättade även om hur gurlesken bråkar med förväntningarna på hur vi kvinnor ska och bör skriva, jag skulle vilja höra mer kring det! Hur ser förväntningarna ut och hur bryter författarna mot dem i sitt skrivande när det blir gurleska texter?
Sedan jag kom tillbaka hem till Stockholm har den unga F funnits med mig. Hennes handväska, som svämmar över av löv, hur hon ofta trillar i rulltrappor och att hon är den som alltid försökte vara en sådan god förebild och att hon var en sjöjungfru som hittade ett fotografi i havet. Hur började du skriva på boken om unga F? Vem var hon för dig då och vem är hon för dig nu?
Ett fång med hjärtan som bultar för alla skeva och gurleska flickor till dig från mig
Från: Maria Margareta Österholm
Till: Helena Österlund
Datum: 30 april 2013
Tycker att du verkar ha gott gehör för gurleskens låtande och svängande, hjärtelefantkräks och handväskor som innehåller både det ena andra tredje och femhundrade. För det är ju också så att gurelsken kan låta på alla upptänkliga vis rosRosa rosor ljusljusljus kyssar och älvdrottningar som hos Elisabeth Berchtold eller Eva-Stina Byggmästar. Hon kan vara en träskflicka på klassfest eller en stjärnbeströdd hora som hos Malin Lindroth. Det som Greenberg såg när hon gav gurlesk ett namn hände ju framför allt i poesi men det jag skrivit om är prosa, även om inte alltid av den rätlinjiga och bokstavskronologiska sorten. Hon finns i bild, i form och musik även om hon utgår från litteratur. En plats där många saker möts, blandas utifrån olika recept och andelar gullighet, äckel, feminism, femininitet. Ibland i en hel bok, ett författarskap. Ibland i ett ord eller en rad. Jag föreställer mig inte gurlesken som något fast och beständigt – snarare är jag nog lite rädd att den ska bli det – utan mer som en punkt att spinna vidare från, ett sätt att tala om något som består av många saker. Något som kan variera till from och uttryck men med några gemensamma ingredienser. Något som har pågått de senaste decennierna men som också har rottrådar i och vore helt omöjligt utan texter och flickor som hände långt tidigare. Alice är en sådan, föreställer jag mig (Greenberg skriver in henne som mormor i släktmycelet). Jag är intresserad av att fråga om gurlesk är ett begrepp som går att flytta ur sitt här och nu, in i en annan tid. Förlorar det sin förankring i allt som det låter som då? Ändå ser hon ju olika ut när hon färdas över landsgränser, klättrar mellan raderna och trasslar med alla de maktordningar hon också är helt obönhörligen intrasslad i.
Jag har nog ett nytt skrivande men jag har inte på långa vägar tagit mig in i det ännu. För mycket avhandlingar och undervisning i vägen men med hopp om bättring. Antar att gurlesk finns med där som ett möjligt utrymme och uppmuntran till överdrifter och flickigheter. Själva berättelsen innehåller i vilket fall en hel del dockor.
Är inte säker på om gurlesken bara skevar med förväntningarna på kvinnors skirvande – även om det ofta är såna som kallas kvinnor som skriver gurlesker, om än långt ifrån alltid (flicka betyder flicka förutom när det inte gör det). Däremot tänker jag mig att gurlesk kan göra en hel del med det som kallas god smak och då också litterär sådan. Äckel, gulligheter och överdrifter förstås ibland som något omedvetet och tramsigt till skillnad från det som igenkänns som experimentellt på tjusigt vis (nej, få skulle säga att de tycker så men jag, och många andra, har gått många skrivarkurser och vi har fått många refuseringsbrev som säger tona ner tona ner och skär av dig hälen och ditt jag jag jag och dina skrik och dina långa långa rader för dikten finns i det finstämda och sparsmakade). Och god smak kan göra en hel del ont och är lika obönhörligen intrasslad i maktordningarna. Nånstans där kan gurlesk vara och bråka.
Jag tänker på flickrummet i Fanny Ambjörnssons Rosa. Den farliga färgen:
”Att fullständigt ge sig hän åt det extravaganta, vackra, billiga och låga, att frossa i My Little Pony, rosa rosetter och tyllkjolar och strunta i vuxenvärldens förmaningar om återhållsamhet kan också tolkas som ett sätt att spränga befintliga föreställningar om den respektabla, duktiga flickan, hon som beter sig enligt förväntningarna och håller sig på mattan. Frossandet blir i denna bemärkelse både ett vuxenvärldens tecken på dålig smak och samtidigt ett tecken på bristande ramar och, i förlängningen, verklighetsförankring.”
Hur bassängen utan vatten där Doris och Sandra
leker, på blodigaste begärligaste allvar i, är en sådan hängivelse. Att
det är sådant som gurlesker föds ur. Till exempel Träskdrottningen,
sångerska på Glitterscenen, Sandras framtida liv:
”Träskdrottningens historia, Träskdrottningens återkomst, kapitel 1: ett evigt kapitel som väller över rummet och som har begravt en gammal gul plastbilbana under sig för länge sen.
Träskdrottningen som reste sig ur dyn. Själva materialet som ska göras historia av växer hela tiden. Citat, klipp, informationer. Huller om buller, överallt.”
Hälsningar ur den dyigare delen av hjärtat
MM
Från: Helena Österlund
Till: Maria Margareta Österholm
Datum: 2 maj 2013
Jag inser att jag i mina försök att förstå gurlesken försöker att nåla fast den och därmed förminskar jag den. När jag ställer mina frågor till dig så försöker jag hela tiden att begränsa gurlesken, göra den begriplig genom att finna dess gränser och varje gång påminner du mig om att gurlesken inte alls vill veta av några gränser. Den vill svämma över på sätt som inte alls är regelbundna, förutsägbara eller följsamma några uppsatta regler eller manifest. Istället är gurlesken en inspirationskälla och en början för att ta sig dit där flickor inte tidigare har befunnit sig eller för att skildra det som inte tidigare har skildrats eller för att bara få vara sig själva. Men det som är gemensamt för de gurleska flickorna är väl att de på alla sina olika vis bryter mot olika typer av normer?
Du skrev att du är intresserad av att fråga om gurlesken är ett begrepp som går att flytta ur sitt här och nu, in i en annan tid. Jag vill veta mer om hur du tänker kring det. Är det någon särskild tid du tänker på, är det några särskilda flickor och på vilket sätt tänker du att det skulle kunna vara problematiskt att göra det? Och i ett tidigare brev skrev du att du vill fortsätta din forskning om gurlesken, jag är så nyfiken på vad du då vill skriva om. Och nu när vårt samtal närmar sig sitt slut så undrar jag om det är något som du tycker att vi har tappat bort i vårt samtal, något som glömts bort eller inte fått tillräckligt med utrymme.
Förresten, vet du vad, i förmiddags råkade jag skriva en text med gurlesken som främsta inspirationskälla, så jo, något har gurlesken och vårt samtal kring den gjort med mitt skrivande.
Här kommer hälsningar bestående av prinsesskräks och hjältinnehandväskor med konfetti och vampyrtänder i
Från: Maria Margareta Österholm
Till: Helena Österlund
Datum: 7 maj 2013
Samtidigt måste ju gurlesken, som alla begrepp och estetiker, ha någon minsta gemensam nämnare, göra något som gör den gurlesk och inte vadsomhelstannat eller något näraliggande. Så det är ju inget fel i att försöka göra den begriplig, nåla fast en kärna. Och det är väl heller inget fel i att vilja rucka på nålen och göra kärnan lös i kanterna. Du har helt rätt i att det är fråga om någon form av normbrott och att de alltid på något sätt är kopplade till femininitet och översvämning, sen är det väl det att normer och femininiteter och översvämningar är kontextbundna. Liksom rätt och fel.
Å jag vet inte om jag tänker på några särskilda andra tider egentligen. Är för det mesta hopplöst och innerligt samtida. Troligen är jag mer intresserad av att ställa frågan om det går att sätta gurlesk i en annan tidsmässig ram och hoppas att någon annan ska svara på den. Eller vägra svara på den. För jag tänker mig att gurlesken skulle ha varit omöjlig utan massa förmödrar, mostrar, släktingar kusiner, flockar, vänskaper och organ som kom före henne men att det inte helt säkert gör dem till samma skrot och korn, om än ler och långhalm. Hon har allt att göra med ett samtal om femininitet med förgreningar i queerteori och riot grrrliga uppträdanden, med Sylvia Plath, Angela Carter, Kerstin Thorvall, Ann-Charlotte Leffler och Pink Champagne i decennierna och århundradet innan hon föddes. De arbetade för hennes ankomst eller så åkte hon snålskjuts. Frågan om hur hon går in i andra tider, hur andra tider går in i henne vill jag lämna obesvarad, liksom exakt plats och ort för uppkomsten (även om jag hört rykten om att en häxkjol i svart organza, en massa paljettenhörningar och Ofelias droppande hår var inblandade). Det jag kan säga är att hon här och nu dyker upp som en ingång, en studsmatta, fjärilshov för något som ofta tidigare varit oformulerat. Som i Aase Bergs recension av din Kari, en inkörsport till tyngre förståelse.
Fortsatt gurleskforskning är ännu endast på fantasistadiet. Den gurlesk jag skrivit om i flicklaboratoriet är just en skev flicka som inte har så mycket att göra med exempelvis sexuellt begär och femininiteter som rör sig i sådana regioner. Ett lager i den gurleska tyllkjolen alltså och nu skulle jag vilja bläddra vidare till slampighet och andra kroppsligheter. Det skulle handla om vissa av böckerna jag skrivit om och andra samtida romaner, också såna som kallas ungdoms-, tecknade serier, kanske även poesi. Vi får se.
Nu har vi ju inte längre all tid i världen eller ens några veckor. Det finns säkert tusenmiljoner outforskade sidor av gurlesk, i det här samtalet och överallt. En skev början som räcker alldeles gott och väl, så får vi se var andra hakar i, hur kladdet och spetsremsorna sprider sig. Eller vad säger du?
En blomsterkorg som tillhört en ruttnande svan kommer lastad.
MM
Från: Helena Österlund
Till: Maria Margareta Österholm
Datum: 10 maj 2013
Ja, nu är det dags att avsluta vårt brevsamtal. Tack för att du har gurleskat mig! Det har fyllt mig med glädje!
Du frågade mig förut vad jag känner ifall gurlesken blir rumsren. Kanske så här: om de bråkiga flickorna får ett utrymme som är deras alldeles egna, ett stort hus med hur många rum som helst och det huset kallas för det gurleska huset, hur många av de flickorna vill då vara där? Antagligen en hel del, därför att de gärna vill tillhöra en gemenskap. Men så tänker jag att ett gäng av dem kommer att dra därifrån, därför att de vill bråka på egen hand och inte alls vill ha en plats tillsammans med andra, att de istället kommer att leta reda på nya utrymmen där ingen känner igen dem, där de inte varit förut, där de får vara ifred, där de får vara sig själva utanför en gemenskap.
Jag har tänkt på det du skrev om att flicka betyder flicka förutom när det inte gör det, och jag tänker att det betyder att det inte alltid måste vara en flicka som skriver om en flicka för att hon ska bli gurlesk, eller att det alltid måste vara en flicka som är flicka. Och då tänker jag på Ellieflickan i Eli Levéns roman Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats.
”Sebastian vill säga allt om sig till honom. Att han är en sälbrud, en sältjej, en sälflicka född i vintern, att han är Ellie, inte Sebastian. Ellie, hon som ska resa sig ur askan av honom. Ellie som drömmer om regn och pistoler, hon hör hemma i städer långt borta. Han vill säga allting till honom men vilken röst ska han använda? Hans egen skränar och viner. Den kan inte berätta historier. Den kan säga ja, nej, inte där, kyss mig, okej, kaffe? tjack! öl... snus! baby, jag älskar dig.”
Och så flickorna som är flickor även när de inte längre är i flickåldern, jag tänker på Demonbarnet som Sara Stridsberg skriver om i Darling River, hon skriver:
”Detta barn lämnar aldrig barndomen. Hennes kropp förvandlas, murar krossas, kartor ritas om, men detta kriminella barn fortsätter bara in i barndomens väldiga natt. Jungfrukammaren förblir hennes värld, barnsängen, volangerna, pulpeten, de mjuka skorna i barnstorlek.”
Tack för alla dina brev! Gurleska vidare i den
vackra gurleskvärlden! Och här avslutar jag med vita avskedsnäsdukar
som har nedsolkade spetskanter.
