ETT LYSANDE NAMN

REDAKTIONEN Helena Fagertun och Viktor Johansson

KONTAKT red@ettlysandenamn.se

ANSVARIG UTGIVARE Helena Fagertun




Rosa läppar

Vaknar, av värmen, av hastigheten i mitt blod, pulsens slag, vaknar mitt i rummet, vid alltings början, i min mitt. Hör fåglarna. Känner lukten av skog. Kan inte somna om.

Värmen letar sig fram längs väggarna, in i och förbi små veck. Det är mörkt därinne men värmen kan sin väg. Det sker med en fast beslutsamhet. Väggarna veknar för den. Mina rosa läppar välkomnar smakerna, doften av sälta. Vill ha mer, mycket mer. Förut drack jag sällan, jag trodde att mina tankar skulle forslas bort med vattnet, ut genom njurarna. Jag var orolig att jag skulle tyna bort. Mina måltider var små, för jag ville ha få känslor och känna mina känslor fullt ut. Värmen försvann, jag började frysa. Min kropp blev rak, rosa läppar blev blå. De slöts för världen, jag hade ingenting att säga.

En dag köpte jag ett rosa läppglans. Hylsan luktade plast. Jag doppade fingret i det flytande skära och började långsamt stryka fingret, först på överläppen, sedan underläppen. Så gned jag dem mot varandra. Det luktade sött av körsbär om mig. Strödd smakförnimmelse. Jag blev törstig. Efter den dagen var jag alltid fuktig igen, alltid glänsande. Men bakom läppglanset stockade sig orden och bevarade det onämnbara ordlösa utan namn.

Natten därpå skingras läpparnas försegling för mitt finger som tröttnat på att inte veta. Djupt därinne finns muskeln som vill växa. Halsen är mjuk. Väggarna rör sig. Inuti forsar fukten fram längs väggarna, in i och förbi små veck, täcker väggarna, täcker läppar som glänser, fortsätter ut ur rummet. Rosa läppar höjs, de vecklar ut sig. Öronen susar. Alla världens hav ryms i mig nu. Klitoris sträcker sig uppåt, utåt. Klitoris vill ha. Klitoris kräver universums uppmärksamhet, och din. Namnet finns, mitt namn! Det finns inom mig, innanför det rosa. Drar mig till sig. Det är nära. Jag måste dit, måste, måste.

Klarvaken, av värmen, av hastigheten i mitt blod, pulsens slag, med ens klarvaken mitt i rummet, vid alltings början, i min mitt, är jag törstig. Min mun öppnas. Jag slickar rosa läppar. Dricker som vore det första gången. Hör andetagen. Vill inte somna om.

Sara Shamloo | Allas kroppar, även din, och det som börjar i huvudet, innan orden. Med kroppen mot jorden vill jag förändra allt.