268503
Paracetamol som hämmat kattens nio liv. Som choklad
i en hund. Det som du, hämtat ur luften,
fingerciterar åt någon från knickerbockerdagar
i elefanthotellet på Coney Island under
Laffertys patent på zoomorfa byggnader.
Med cigarrbutik i ena benet, fast annars
var Airavata, i sig själv, redan framme,
för att mellan sig själv och sig själv
på träesplanaden idissla
material för
fenrisulven och helige andes duva.
Åt materialet fanns
redan fästen såsom inom
citattecken. För fästena fanns redan
fästpunkter. De punkterna
drog redan till sig
linjer. Ingen linje
bara dess dragning vänder. Vänder
varken mer eller mindre än i ett ”g”. I den,
linjen således, frodas hux flux
Voynichmanuskriptets
grammatik eller, som bäst,
de flexibla regnbågarna
i Codex Seraphinianus. Vi lämnar
inget osagt. Materi
alet alltså. Nej, punkterna
som inte svallar; som morferar
utan att metamorfosera. Liksom
V lagt fram ett U, mejslat. På hugget.
Vi gick på det, visst
gjorde vi. Liksom
vi pågående går på den nya
westernsadelsammansättningen.
Det blir inget smör att sälta.
Estern mot UV. Vi tror
på allt som låter huden andas.
De korsrefererande djuren avlöser
varandra. Elefantfanska
pet hade inte ens brunnit när
det blev hotdog
av ett I som la sig i ett J.
Det fanns ingen flummigare bordell
än knickerbockarnas
Elephantine Colossus,
det fanns det inte. Spela inte över. Tänk dig
själv. Kontrasvordomar. En sykomor
i nacken. Breccieartade allitterationer.
Fullt naturliga kopior av biexkursioner:
biologiska efterkonstruktioner.