TRIPTYK

De blänkande fjällen i mina ögon

Sakletare

Jag vet inte vad det är men den liknar vid första anblick en vanlig gråsten. Fast blankare, plattare. Den liknar till formen ett elefantöra i miniatyr. Det finns små fina ådror, eller skrynklor i ytan. Jag vågar inte röra. Den är kanske död. Jag vet inte om den tidigare har levt.

Jag hittar den i en liten ficka, mellan stenar och rötter och lavar på marken i skogen. Jag hittar den där, vid mina fötter. Jag ser hur den lyser. Jag böjer mig ner för att se närmare. Den är kanske sju centimeter på längden. Den är ren och torr, kanske kryper myror på undersidan.

Det liknar en fjärilsvinge utan kropp, men tyngre, som om den var mumifierad. Och blank. Blank som en putsad sked. Jag plockar upp en smal pinne och petar försiktigt.

Den är mjukare än vad jag hade trott. Ytan buktar sig men spricker inte. Jag lägger ifrån mig pinnen, tvekar en stund innan jag lyfter.

Så ligger den i min handflata, jordig. Jag ser att ett snöre är fäst i överkanten, i en liten ögla. Bandet hänger ner mellan mina fingrar. Jag hör att någonting tickar därinne, kanske ett fågelhjärta.